in the skin trade

Vi går runt här hemma i huset och känner oss lite förmer eftersom vi är så mycket bättre på att städa än de som bor här. Det var i går som Mimmi sa: "Fan, det ser ut som en knarkarkvart i biblioteket." Det är en träffande beskrivning tycker jag. Den säger en hel del om generation och klass. Att vara så pass borgerlig, att man håller sig med bibliotek, men samtidigt så pass hippie att man låter det se ut som i en knarkarkvart där inne.

Nu såg det absolut inte ut som en knarkarkvart, mer som i en rätt så osorterad gårdsloppis på landet. Gamla biblar låg sammanblandande med spelreglerna till monopol, utkast på lösblad, Stig Larssons telefonnummer, icablad, "Adventures in the skin trade" där den sista tredjedelen hade lossnar och stuckits in mellan de två föregående, duplolego och lösryckta kroppsdelar till en och annan actionman och mitt i röran en fyra fem lammskinn som låg slängda lite här och var för att vädra ut de värsta revirmarkeringarna från husets enda hankatt.

Jag tog mig an biblioteket. Jag placerade om olika högar med tidskrifter; la dem i storleksordning, istället för i - ja, någon annan ordning. Sorterade böckerna efter färg istället för efter författare, lite såna grejjer. La alla leksakerna i en stor korg och spelreglerna i pappersinsamlingen. Hela huset fick sig en omgång på kuppen. Vi såpskurade golv, dammsög, slängde skit som vi ansåg att man kunde slänga. Mitt mål är att de som bor här inte ska känna igen sig alls när de kommer hem igen. Att det ska få börja om på ny kula igen. Jag ger dem 2 veckor i ett absolut nystädat hus, sen är allt tillbaka där det började.

Men nu är det skönt. Vi har ett stort hus på landet för oss själva. Ute är det fortfarande fuktigt efter morgonens regn men ändå varmt, vi har nyss varit och fyllt på alla matförråden och allt är klart för en kväll i hemmamysets tecken.

Och på aftonbladet punkt se lovar - jag menar LOVAR - meterologerna pangväder på ingång.

Salve