Jag gjorde det.

Besattheterna avlöser varandra. I går var det brödbakning, i dag är det något helt annat. Kvällen i går på Big Ben känns redan som en viktig milstolpe i mitt liv. Inte för att jag tror att jag kommer att byta spår och bli komiker, utan för att jag faktiskt trotsade rädslan och gick upp. jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Hela dagen. Och när klockan äntligen var åtta och konfrenciern ropade upp mitt namn.

Försvann nervositeten.

Och jag klev upp där på scenen och tog micen och gjorde exakt som jag hade tänkt. jag tog det lungt, tog pauser, leverade skämten i den ordning jag hade tänkt, tackade för mig och klev av. jag fick till och med en varm applåd av publiken. Det var rätt odramatiskt faktiskt. Men något av det häftigaste jag har varit med om. Om det var bra, mitt material, vet jag inte, men jag gjorde det. Jag gjorde det!
Och jag vill göra det igen.