Det vore på gränsen till förmätet om jag skulle börja dra slutsatser efter nattens presidentval, så oinsatt som jag har varit, men faktum är att jag har gått runt och kännt mig euforisk hela dagen.
Mitt i natten vaknade Mårten och grät så jag fick flytta in till honom. Hans säng är bara 75 bred och av enklaste snitt, så klockan 0525 klev jag upp och slog på TV:n. Nyheten var ganska färsk i Chicago trängdes massorna som en halvtimme senare skulle jubla och gråta under Obamas segertal.
Jag zappade runt en stund mellan SVT och TV4 och fastnade efter en kort stund för fyrans lite mjukare och mer människonära stajl. SVT:s sändning påminde mest om en reguljär 24-natt, med grafik som gick på alla ledder genom bilden och olika små rutor där Claes Elfsberg samtalade i höga diskanttoner med den o så tråkige och endast av siffror intresserade Sören Holmberg. (Ett hett tips till SVT om ni vill förnya era valvakor, ge Sören Holmberg ett minimum av tid framför kameran. Han har ju inget att säga.)
TV4 hade Göran Rosenberg som sidekick, och oj vad han kan sitt ämne. Trevlig är han också och bra i TV med sina initierade små händer som gestikulerar livligt just vid bordskanten. Redan när vi gick och la oss igår kväll satt Göran i studion och sa bra och intelligenta saker om USA. När jag slog på TV:n igen fem och en halv timma senare satt han kvar på exakt samma sätt.
Men OK, TV är TV och oavsett formen så vann Obama i bägge kanalerna. Klockan 6 klev han på där borta i Chicago och jag tänker inte ens försöka skildra vad jag såg, eftersom det redan är en modern klassiker. Jag kan bara säga att för mig försvann tiden. Jag upplevde något som jag tror kan liknas vid en fräslningsupplevelse och när jag reste mig upp ur min sköna fåtölj klockan 07:10 för att göra frukost, gjorde jag det som en av Obamas allra varmaste anhängare.
Långa manusmöten på TV hela dagen. Jag var trött och vimsig och avbröt för kaffe hela tiden, men det gjorde ingenting. Mötena gick bra. Alla verkade genuint inspirerade och så detta nya: Obama.
På em fick jag gå ifrån en stund pga kraftigt yrsel, men det gjorde ingenting: Obama.
På vägen hem var det dimma och svinkallt så att fingertopparna vitnade. Men jag tänkte inte på sånt. Jag tänkte: Obama.
Barnen har gjort sitt bästa för att pressa tillbaka mig och Mimmi in i vardagen igen hela kvällen, men tyvärr: Obama.
Nu hostar Mårten inifrån sin säng. Jag tror att jag kommer att hamna i den igen någon gång mitt i natten, men det skiter jag i just nu. Sena rapport gick just igång där ute i vardagsrummet. Allt de har att säga är: Obama.
God bless America.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
2 kommentarer:
jag är också en varm anhängare, än så länge, och hoppas att Obama ska vara precis så mycket socialist som han har anklagats för att vara. Det hade i och för sig varit full pott om han hade valt Hillary till vicepresident, men dom hade väl hackat lite för mycket på varandra under primärvalen.
Hacka inte på Sören Holmberg! För oss statsvetare (sic!) är han en ikon, tråkig eller inte. Inte för att han har något att säga men för att han får så mycket tid i TV vart fjärde år. Han ger den orolige statsvetarstudenten hopp om att det finns ett yrke på andra sidan avhandlingen. Nu ska jag förvisso bli lärare men jag sympatiserar med dessa marginaliserade akademiker vilka tycker att valsystem och demokratiska institutioner är det roligaste som finns. Utan dem skulle Johan S v Holstein få intellektuell relevans.
Brother! Yes we can!
Jag blir ljusblind när jag går från den svarta bloggsidan till den vita kommentarssidan.
Fast det var inte det jag skulle skriva. Frälsning; så kände jag också! Jag tror inte på Gud; jag tror på Obama. :o)
Skicka en kommentar