jävla väder, jävla årstid

Min cykel blåste omkull här ute på gatan för en stund sen. I dag är vädret sånt att man inte ens kan röka. Jag fick springa tillbaka till kontoret från konsum sen jag hade varit där och handlat lunch. Skrev jag något om lycklig i går, så gäller det inte för i dag.

Jag önskar att jag levde någonstans där vädret var samma hela tiden. Är man redan lite upp och ner på humörfronten och dessutom ska parera en svensk höst kan det börja svänga rejält. Fullständigt utlämnad är man. Tittar ut på morgonen och ser att: ”helvete, regn, då var den dagen förstörd”.

Jag går inte till Spuntino när jag mår så här. Hinner inte. Allt går så mycket långsammare. Ungarna är deprimerade när de ska iväg till dagis och gråter i sina galonisar så att man inte kan slita sig ifrån dem.
Galonisar! Jävlar vad deppigt
”Är det galonisar i dag?”, frågar Mårten när han vaknar. Jag slapp galonisar när jag var liten, och jag är rätt säker på att Mårtens barn också kommer att slippa.

Klockan är bara något över tre men vore det inte för halvljusen i den regniga asfalten, skulle man inte se bilarna som smyger omkring där ute. Den här stan är ingenting att ha just i dag. Sverige är obeboeligt så här års.

Jag undrar hur det känns att vara flykting och komma hit till oss en regnig dag i november. Tanken slår en ju ibland. Att just nu, just i min närhet, händer något avgörande i någon annan människas liv. Och jag tänker på den där 10-åriga irakiska killen som kanske anländer till en flyktingförläggning i skogen utanför Upplands Väsby i dag. Hur känner han? Hur tänker hans pappa och mamma?

Jag kan inte röka en cigg på grund av vädret.
Plötsligt känns det som ett mycket futtigt problem