Det blev ju en så bra helg, mycket tack vare att vi hann leverera allt i tid i fredags. Vissa veckor ser så oerhört mörka ut i början, och man får inget gjort och ligger bara ute på facebook, och så på onsdagen börjar något hända. Sista 4 timmarna här på kontoret var både cigaretter och frukt&mandel inblandade i den kreativa processen. Kl 1806 gick jag hem och fick en skön weekend.
Det bar Big Ben i går igen. Johan Sköld är en fantastiskt bra komiker tycker jag. Det är något med skåningar som gör att vad de än säger, så blir det ungefär 25% roligare. Jag önskar att jag vore skåning, i vilket fall som helst när jag står på scen. Niklas Folkegård var bra också. Han pratade religion och fundamentalism på ett typiskt stand up-flamsigt sätt, men fick ändå något sagt.
Själv var jag nog också rätt bra, men det är fortfarande väldigt mycket rookie över det jag gör och jag har flera divisioner kvar upp till grabbarna här ovan. Jag känner liksom hur publiken får anstränga sig för att skratta, och lite av tunnelseendet finns kvar när jag står på scenen. Men jag lyckades med konststycket att rädda ett skämt som bombade fullständigt, vilket kändes lite hantverksmässigt och bra.
Dock: Jag känner tomhet inför vad jag står där på scen och säger. Nu måste jag hitta något med lite substans också. Manliga sexuella tillkortakommanden och pitbullterriers, det håller liksom inte. Det känns inte så jag, om man säger.
Nu är jag tillbaka på mitt lilla kontor. Anders Worm går runt och snyter sig och Janne ligger hemma med hosta. Om en stund ska jag käka spagetti med tomatsås med framtidens hopp, men först sortera 169 sidor manus som just trillade ur skrivaren i en osorterad hög (julkalendermanus, snart är vi klara).
Frid
Lösenordsskyddad: Första gången
4 dagar sedan
3 kommentarer:
Det där är svårt. Låter väldigt mycket svårare än att stå o sjunga som jag gör.
En grej jag brukar göra med är typ ärlighet eller vad det ska kallas.
Går en sträng av får man stanna och ursäkta sig och fixa det, låter ju fan om fortsätter och man blir ju bara mer nervös och allt blir skit.
och så det där med koncentration och fokusering i början tills det släpper och man kan börja njuta typ.
problemet är ju att jag spelar låtar och du MÅSTE vara rolig...svårt det där.
/Mats som tycker den roligaste sketchen är den med den svarte riddaren i Monthy Phyton and the holy graal.
Jag tror du har tokrätt. Går något snett, måste man stanna upp och rätta till, inte köra över och försöka låssas som ingenting.
Hoppas nu på att snart få nya tider, så att nervositeten och onärvaron släpper.
Svarte riddaren? "none shall pass"?
precis...
I have no quarrels with you good sir knight
/Lerneby
Skicka en kommentar