När min pappa var liten hade de svälta-räv hemma. Det brukade han och hans bror spela på lördagarna. När min farfar var liten fanns det en konstig spricka i tapeten i rummet där han och hans syskon sov. Farfar brukade ligga vaken och titta på den och hitta på äventyr runt den där sprickan inne i sitt huvud. Kanske blev den gula floden, eller den dilligensväg genom Colorado. Kanske försökte han och hans syskon att träffa sprickan med spottloskor eller små pappersbollar som de hade doppat i en vattenpöl utanför porten. Snart tröttnade de nog. Fjonkade in i kammarn där mamma låg med tuberkulos och dog, hoppade i hennes säng och klagade högljutt: "allt är tråkigt!"
För övrigt såg jag mig själv genom datorns Web-kamera för några sekunder sen. Jag börjar se ut som UMA-bombaren. Men att låta skägget växa är ett nöje som ingen kan ta ifrån mig. Det går väldigt långsamt,men blir aldrig riktigt tråkigt.
4 kommentarer:
Åhh, jag kan inte ens odla skägg, trååkigt.
Jag skulle nog kunna odla skägg men låter bli, fast i könsnormen som jag är ;)
Det där med hur det var förr tänker jag på ibland när jag vill krama min systerson riktigt hårt för att han är så goooo och luktar så gott och för att jag tycker så otroligt mycket om den där lilla 4-månadersparveln. Undrar om min farfar, född 1895 ett av tolv syskon, och fick somna på sin moster eller fasters arm och om dom också tyckte att han var sötast i hela världen och blev helt förälskade. Eller om man bara väntade på att han skulle bli stor nog att inte behöva ammas och ta en massa tid från jordbruket.
Tankar från en nybliven moster.
Skägget är ett krig i sig...//Maja
Och jag som rycker bort mitt. Det är så olika det där. Men det är å andra sidan även det ett aldrig sinande nöje. Precis som du själv. Du skriver så bra!
Skicka en kommentar