Jag var inte på El Mundo i går, inlägg 1003

El Mundo i går. Jag satt på Gotland och undrade hur det gick. Enligt rapporter från Henrik anmälde Soran Ismail sitt intresse i sista stund, så med Petter Bristav, Cecilia von Strokirch, Isak Jansson, Emma Knyckare och Fritte Fritzson redan bokade kunde det inte bli annat än en storkväll för vår väl instuvade publik på den lilla baren på östra Södermalm.
Jag älskar El Mundokvällarna. Energin och intimiteten, närheten mellan publik och scen. Stamgäster som kommer vecka efter vecka, komiker som är glada och står i kö för att få uppträda, det ger någonslags känsla av meningsfullhet, känslan av att faktiskt göra något som betyder något. En stark känsla är det. Starkare än att blogga.
Jag och Henrik drog igång klubben för att få någonstans att uppträda, eftersom det var så svårt att få scentider i Stockholm våren 2009. Jag hade uppträtt på Cecilia von Strokirch mysiga klubb Tiny Comedy ett par gånger och där upplevt samma intimitet mellan scen och publik. Märkligt egentligen att ingen hade hunnit före oss till El Mundo. Lokalen är som gjord för Stå Upp på rookienivå. Jag har svårt att se än bättre lokal i hela Stockholm. Publiken är intresserad och påläst, lokalen är varm och mysig och personalen med på noterna till 100%.
Och Björn och Kristina Sjöö som driver Matkultur och El Mundo har bara varit positiva och sett till att Stå upp på El Mundo har kunnat bli ett projekt helt utan problem, från dag ett.
Men nu är jag som sagt strandsatt på en ö långt ut i Östersjön och kunde bara vänta på att Henrik skulle ringa och berätta hur det hade gått och vilken hemläxa jag hade blivit tilldelad till nästa vecka. Jo, för varje vecka ber vi publiken om ett ämne att skämta om till nästa vecka. Den här veckan skulle Henrik skämta om magsjuka och förra veckan hade jag att hitta på skämt om spanjorer. Henrik ringde vid halv elva och kunde berätta att kvällen hade varit bra. Mycket folk, inte för mycket, sjukt bra komiker (som sagt). Och hemläxan för mig blev "Dalai Lama" och "Kanoter". Jag fick välja själv eller kombinera. Jag väljer att kombinera. Det är ju öppet mål, herregud, Dalai Lama och Kanoter är ju som ying och yan, som höger och vänster, som två sidor av samma mynt.
Så, lära läsare av denna blogg (om jag har några kvar), måndagen den 25/4 kan ni gott och väl släpa er upp till Erstagatan 21 och själva bevittna glädjen, värmen och trängseln på El Mundo. Och hemläxan. Kommer att bli grymt.

För övrigt kommer jag nu att lämna den internetuppkopplade delen av världen för några dagar. Återkommer på påskdagen. Under tiden föreslår jag att ni läser Micke Berg. Han uppdaterar hela tiden. Sviker ingen.Jesper Rönndahl för två veckor sen, en förtrollande kväll