Killarna hade släpat ut alla sina mjukisdjur och alla sina plastgubbar i vardagsrummet. Först var det ett jävla liv där ute, men plötsligt tystnade de och jag fann dem i poser som Mårten här intill. Man minns ju själv hur det kändes. Den där tidlösheten, koncentrationen, hur något läktes långt inne i en, hur något växte.
söndag 10 april 2011
Söndag förmiddag
Inne i leken.
Killarna hade släpat ut alla sina mjukisdjur och alla sina plastgubbar i vardagsrummet. Först var det ett jävla liv där ute, men plötsligt tystnade de och jag fann dem i poser som Mårten här intill. Man minns ju själv hur det kändes. Den där tidlösheten, koncentrationen, hur något läktes långt inne i en, hur något växte.
Killarna hade släpat ut alla sina mjukisdjur och alla sina plastgubbar i vardagsrummet. Först var det ett jävla liv där ute, men plötsligt tystnade de och jag fann dem i poser som Mårten här intill. Man minns ju själv hur det kändes. Den där tidlösheten, koncentrationen, hur något läktes långt inne i en, hur något växte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar