alla dessa lappar

Kväll igen. Tiden går för fort. Frukost och stress för att få iväg ungarna på morgonen flyter på något vis ihop med dagishämtning och disk av frukostrester och sen middagsarbete vid radion och P3:s tankesmedjan och mellan-middag-och-läggning-trötthet, läggning och så de här dyra timmarna mellan det att barnen har somnat och det att man själv ska dyvla in. Ibland tycker jag att vardagen är olidlig. Det finns liksom ingenting att se fram emot. Trött hela tiden, trött så trött. Det är dammigt på TV:n, på bokhyllor, smutstvätten blandas med lego, obetalda räkningar och lappar som ska skrivas på och skickas tillbaka till skolan. Alla dessa lappar. Det är som att hela skolsystemet skulle rasa samman om inte föräldrarna skrev på olika lappar och skickade tillbaka till skolan. Flera i veckan. Enkäter också. Kvalitétsundersökningar. Marknadsundersökningar. Räkningar som man inte har betalat. Och så blir man uppringd av en glad göteborgare som undrar om han får berätta om en ny pensionsförvaltare. Vill absolut inte sälja någonting, bara informera, har vi 5 minuter? Nej, vi hinner inte ens med att sortera ungarnas strumpor innan de hamnar i smutskorgen igen.

Nu sover Mårten intill mig. Han andas tungt. Jag blir lugn av sovande barn. Äntligen står tiden still. I två små timmar står tiden still, dammet skiter man i, telefonen ringer inte, och äntligen hittar man kraften att förtränga alla dessa lappar.