Jag är sjuk som en treåring idag. Låg och darrade i feber hela natten och tvingades upp vid halv sextiden. Ont i ryggen, lakanen i oordning, uttröttad efter en natt med otäcka feberdrömmar som gjorde att jag vaknade en gång i timmen.
Tog tidningen och la mig i soffan. Var nära att kräkas när jag såg Ingmar Bergman på hela omslaget till DN. Vad har hänt tänkte jag, har det visat sig att han inte är död och nu har kommit tillbaka efter fyra års retreat för att göra en storslagen produktion på SVT-drama. Kräkreflexen fick jag nog pga nån slags ångest. Under febernätter tappar jag proportionerna, jag tycker att mycket låga ljud dånar, får för mig att vattenglaset vid sängkanten är lika stort som Globen etc. Proportionslösheten i den här nyheten om Bergman kändes som en vanföreställning. Man hade vikt två hela uppslag åt nyheten. Någon skrev att det var en världssensation. Varför då? Om inte Ingmar Bergman själv kände till detta om sin biologiska mor, spelar det väl ingen roll. Jag har tänkt på detta hela dagen. Fattar inte ens varför detta är en nyhet.
I slutet av nittiotalet gjorde man en sketch i humorprogrammet Detta Har Hänt, där Kajsa Ingmarsson imiterade Ingrid Dahlberg som berättade att man hade hittat en ny gren av släkten Bergman, vilket i sin tur skulle leda till "I skuggan av Bergman", en jätteproduktion som också skulle tränga ut alla andra dramaproduktioner under oöverskådlig framtid. Journalisten frågade varför och Dahlberg svarade. "Jamen det är ju fantastiskt. En helt ny gren av släkten Bergman. Den historien MÅSTE berättas."
Å vad jag skrattade.
Påskafton vid Jarun
2 veckor sedan
3 kommentarer:
Ja, men detta är ju en historia som bara måste berättas! Har en väninna som, liksom du, inte ser nyhetsvärdet i den. Själv tycker jag det är en världssensation. Ingmar Bergman som var så fixerad vid sin mors kärlek, vad skulle han inte kunnat åstadkomma om han nu bara varit på retreat i fyra år och fått veta detta?! Att DN tryckt artikeln på engelska visar väl att det har ett visst intresse.
Sen tycker jag det är ännu roligare när Daniel Bergman står i TV och antyder att det är Ingmars systerdotter som är bortbyting. Bergman hade ju inte kunnat gjort det bättre själv!
Bara att man använder ordet 'bortbyting' är ju intressant. Vad spelar det för roll egentligen. Bergman älskade sin mor, hon verkar ha älskat honom och det är väl det som räknas, även om hon nu inte var biologisk mor.
Nu vill jag veta om det var den onde pastorn som var far till alla barnen!
Ja, Daniel Bergman var rolig i TV i går. Visst såg man på honom hur löjligt han tycker att det här är. Och bevisningen är ju minst sagt svag. Ett frimärke från 1952 som Ingmar Bergman kan ha slickat på.
DNA-testet kan ju lika gärna visa att det inte var han som hade slickat på frimärket. Vilket känns som en långt trovärdigare förklaring.
Underbart att du påminner om den sketchen i DHH. Hahaha, det är ju precis det som håller på att hända.
Var det i samma sketch som man drev med vilka skådespelare som alltid dök upp i Bergmansammanhang:
- Som Bergmans syster har vi gjort klart med ett väldigt spännande namn - det blir Lena Endre! Sedan har vi Börje Ahlstedt, som kommer att spela en godmodig men neurotisk farbror med väderspänningar. Det tror vi kan bli väldigt inressant. (etc)
Skicka en kommentar