i telefonkö

Jag sitter i telefonkö till CIGNA-life. Autogirot till min livsförsäkring har fått adhd och nu dras premien varje dag. Medan jag väntar spelas "over the rainbow" med Mantovanis symfoniorkester. Var 15 sekund bryts musiken, det blir tyst i en sekund - åh, nu kom jag fram - och så en röst: "du står fortfarande i kö, tack för att du väntar".

Det är ju intressant med den där musiken. Man får anta att den är speciellt och vetenskapligt utvald för att passa den nyss av anhörigdöd drabbade, medan hon eller han väntar. Den vaggar in en i nån slags tidlös tecnocolourbomull där James Stewart är för evigt 40 och skurken alltid åker fast i slutet. Man känner sig trygg. Jag föreställer mig att det är så här det känns att ta morfin.
Kom fram till slut. Inga problem. Felet åtgärdat.

Åker till Paris tidigt i morgon bitti. Ungarna ska vara hemma här med mormor och morfar. Jag saknar dem redan. Men vi ses ju igen på lördag. Detsamma gäller för bloggen. Tänker inte uppdatera från Frankrike.
A bientot.