Just nu på STV: Den första i raden av de svenska indiefilmer som kommer att visas nu under veckan.
Detta är mina intryck:
Foto: Jättevackert
Skådespelarna: Bra
Hårfärg: Röd
Skådespeleriet: Bra men något teatralt, särskilt i de scener där de väljer att förevisa känslor och tillstånd, istället för att vara i dem.
Musiken: Bra
Klippningen: Stämningsfull
Regi: Enkel
Så långt, allt gott och väl (som vanligt), men så kommer vi till:
Historien: Full av känslosvängningar som snarare berättas än gestaltas.
Dialogen: Spelad - och trots den minimalistiska stilen - för ordrik.
Dvs:
Manus: Jättedåligt.
Varför är det nästan alltid så? Varför är den del i filmprojektet som trots allt kostar minst faktiska pengar att arbeta fram, ofta den som är sämst genomarbetad?
Dessutom är filmen inspelad i Värmland för värmländska pengar ur en värmländsk fond, men ingen talar ett spår värmländska.
Precis som vanligt.
Lösenordsskyddad: Första gången
5 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar