Hå-hå, ja-ja, livet..

Jag lyckades lägga beslag på en SVT/Radio-julkalender i sista ögonblicket. Den första december fem i fem på Åhlens sickla. Där uppe bakom en pelare pyntad med rött glitter var de. Mårten var med mig. Han var arg och ville köpa chokladkalender istället. Han ville köpa ett PS2-spel också. Men jag höll emot. Sa att vi inte hade råd. ”Men ett billigt då?” Jag höll emot hårdare. ”Det handlar inte om pengarna”, sa jag. ”Men du och Alexander spelar för mycket.”
Och så sa jag att vi inte tänkte köpa några spel alls den här julen. Att det får räcka på ett tag.

Han var tyst. Gick och nöp mig elakt i handen. Jag såg inte hans ögon under skärmmössan, för han gick med blicken i golvet. Jag tyckte synd om honom, det är ju taskigt ju, att komma med utfästelser om att det inte blir några spel till jul tre veckor innan det smäller, och lät honom ta en sväng in på Game Stop som kompensation.

Game Stop ligger just vid dörrarna ut till friheten från den kvalmiga inomhusgågatan och här är spelandet upphöjt till konst. En vegeterandets och den inåtvända tystnadens konst. En svag doft av svett ligger över butiken, men de som jobbar här hanterar sina kunder med samma initierade entusiasm som den man kunde hitta hos försäljarna på till exempel skivfönstret innan skivbranchen gick åt helvete. Det är oerhört okysst och finnigt och piercat, men också trevligt och ombonat.

Visste ni att man kan köpa ett X-box 360 ink valfritt spel för bara 2590? Det vet Mårten nu. Han har just knäckt läskoden och jävlar vad han stavade sig genom olika prislappar. Och spelkataloger och stora skyltar. Jag blev stressad ganska snart och ställde mig demonstrativt utanför butiken, med ryggen mot och försökte hitta något intressant att titta på i foodcourten mitt emot. Efter en stund kände jag hur Mårten smög in sin hand i min, och vi kunde gå upp till parkeringsgaraget och åka hem.

Han kändes lugn och något nöjd på vägen hem, Mårten. Som att han hade förstått att det nog trots allt blir TV-spel till jul. Han hade en katalog med sig från Game Stop, som han tyst bläddrade i. Bara han inte bli åksjuk, tänkte jag. Men det blev han inte.

När vi kom hem, presenterade jag julkalender för Stella och Alexander. De var måttligt imponerade. Mimmi hade också köpt något till dem: Chokladkalendrar. Mårten och Alexander åt upp sina på tio minuter. Stella tog en bit, och gömde kalender i sitt rum. I dag har hon tagit fem bitar. På julafton tar hon den sista.

Hå-hå ja-ja, livet…