Vintern har börjat

Mårten hade ont i halsen när han vaknade och lät som Lemmy på rösten, men när han slog ett getöga ut genom fönstret och såg snöflingor stora som ostmackor (tack för den bilden Ida Forss) singla ner mot marken klarade han strupen och fick på sig långkallingarna på tre röda sekunder. Han stod och hoppade i hallen och manade på mig och Alexander. Skynda er för helvete på, fort ut nu innan snön försvinner! Och vi klädde svettiga på oss snabbare än jag någonsin har upplevt. Vi var så snabba att vi inte ens han rota fram vinterskor, utan fick nöja oss med vanliga sneakers. Dumt skulle det visa sig. Farligt nästan. För ute hade snön redan börjat smälta och låg nu som ett decimetertjockt lager av trögflytande vatten över trottoarerna.

Alexander grät och ville bli buren. Jag ville inte bära honom pga min svindyra rock som säkert skulle bli förstörd av fotsnön från hans genomblöta gymnastikskor. Mårten kastade snöboll och verkade fullständigt obekymrad. När han kom fram till skolan och fick av sig skorna lämnade han plaskiga spår där han gick i strumplästen. Vi får se om han har halsfluss i morgon. Han började ju som sagt dagen med halsont.

Stackars Alexander. Han grät hela vägen till dagis sen. De små gymnastikskorna försvann under snön och jag tackade gud att hans vattentäta vinterkängor redan står på hyllan på dagis. Väl framme gaskade han upp sig. Strumporna in i torkskåpet och overallen med. Upp för trappan till avd Lingon, där vi möttes av beskedet att hela skocken ungar skulle ut snart. De måste öva på Luciatåget, sa man. UTOMHUS! Jag sa ingenting. Lommade ner igen. Fick av mig skodskydden och klev ut i helvetet igen. Skorna kippade. En man kom cyklande på Gullmarsvägen. Något barn grät. Solen var på väg upp bakom det miltjocka molntäcket. Vintern har börjat.
Stackars barn.