Kanske är det den tomhetskänslan som twitter skapar som måste jagas på flykten, kanske är mötet med Pelle nere på Mamma Xu, eller kanske rent av just det faktum att jag är inne i en skrivperiod just nu. I vilket fall känns det plötsligt roligt och viktigt att blogga igen.
Och jag inser att jag ligger efter en smula. Det var länge sen jag var kontinuerlig. Mycket har hänt. I dag (när jag skulle få loss den där bilden från branden) tankade jag in 500 bilder från telefonen till datorn. Bilderna är från mars och framåt. Här är några. Håll till godo.
Pojkarna tävlar om vem som kan sitta längst framför öppna spisen. Jag tycket att det var gulligt och lite roligt.
De kändes som två klassiska gossar, bröder, som utmanar varandra på en stenhård kamp. Tyvärr visade det sig att det fick lättare brännskador på ryggen båda två. Pojkarna grät och folk här hemma var arga över att jag inte hade sagt ifrån. Och jag högg givetvis tillbaka. Det blev dålig stämning i hela lägenheten.
En kväll när jag kom hem från El Mundo låg det en smörgås med ett brev i hallen. Det var Mårten som på detta sätt ville sträcka ut handen till mig en sista gång innan han somnade. Jag åt smörgåsen med tårar i ögonen minns jag.
Detta är när Alexander är hemma pga kräksjuka. Vi gjorde kokosbollar den dan.
Och detta är en marsipanros som Mårten gjorde helt på egen hand. Han är bra med konditorivaror den pojken. Kommer att bli något inom fältet "socker".
Nu är det nog april. Alexander är hos tandläkaren och fick ta på sig solglasögon mot de starka lamporna. Han verkade inte förstå allvaret i situationen.
Janne och hans hund Lyckra när vi jobbade en sväng på Bobfilm i april (Janne till höger - hö hö).
Moa Svan var en av de största utropstecknen för mig på El Mundo under våren. Så jävla kvick, intelligent och rolig.
En tisdag i slutet av april åkte jag och barnen ut till Hellasgården. Alexander blev bajsnödig och vi hittade en perfekt och helt naturlig natur-toalett att gå på.
Det här är en del av Hammarby sjöstad. "Där livet levs lite som en hobby."
Den här bilden tog jag bara för att visa hur enormt skicklig jag är på att fickparkera.
Det ska visst tyda på att man har en ovanligt god spacial förmåga, har jag hört. I vilket fall som helst är fickparkering det enda stereotypt manliga som jag är riktigt bra på. Jag vet faktiskt inte någon annan som är lika skicklig på det.
Alexander hann både börja och sluta spela fotboll i Enskede IK. Han är grym på boll, men inte på att vara i en stor grupp.
..och så byggde vi en utedusch på Gotland. Här syns Stella. Konstigt nog den enda bilden av 500 där hon är med. Fan, det var inte meningen alls. Men hon har å andra sidan en egen telefon och finns på 2000 bilder i min photo booth.
Duschen färdig.
Detta är Mårtens skor som han tog slutgiltigt farväl av den första maj. Vi köpte dem f ö i Mjölby i somras, i en butik som låg vägg i vägg med Dressman XL (där Magnus Samuelsson köper alla sina kläder).
Den 5 maj fick jag äntligen hålla den här i handen för första gången.
Några dagar senare såg jag den här ringen på ett finger i Enskede. "Sam tar över" har premiär på Barnkanalen i höst och då kommer ringen att spela en stor roll. Adrian som har den på sig på bilden, spelar huvudrollen.
En död råtta. Nu är det maj. Någon har lagt dit ett kors och råttan låg kvar i flera dagar.
Alexander hatar att borsta tänderna och vill att det ska gå dubbelt så fort.
Detta är den fulaste byggnad jag någonsin har sett. Byggd typ 1920 av någon idiot i Roslagen. Ett tingshus är det, kanske fem mil norr om Norrtälje. Numer ett fallfärdigt ruckel, där det är loppis ibland.
Den här skärmdumpen gjorde jag för att knåpa ihop någon roligt på twitter. "Unikt varkfynd fullt med sprit", jag tänkte: Thortsen Flink. Men nu är det ju mest det där med fotbolls-em som är roligt. Vad då "drömresa".
Detta är den 27:e maj. Karla Brottare kommer ut i bokhandeln och jag har tagit på mig min blåa tröja och krupit in i en lekstuga. Firar väl tror jag.
Utsikten från ett berg i Årsta. Alla husen på bilden ska rivas och ge plats åt nya bostäder a la Hammarby Sjöstad.
Helsingfors är en märkligt bortglömd stad. Men den finns där, 40 minuters flygresa bort. Jag var där den sista maj.
Det här är en stol av kaplastavar som Mårten har byggt. Han är kanske inte medveten om det, men hans mormorsmor hette Lena Larsson.
Ovar i sin pyjamas.
Och det var visst sista bilden. Jag tog den i går kväll mest för att retas med Mårten, som älskar Orvar. "Snygg klänning", sa jag och såg ut som att jag inte hörde honom när han protesterade och sa att det faktiskt är en pyjamas. "Ja ja", sa jag. Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar