Min i-phone dör snart

Min mobiltelefon krakelerar. Jag tappade den i marken redan den 20 augusti i fjol med en ful spricka över det beröringskänsliga glaset som resultat. Å vad det grämde mig!

Bara en dag tidigare hade jag dragit bort skyddsplasten (som skulle hindra sprickbildning vid eventuellt våld mot glaset) eftersom det hade bildats luftbubblor under. Nu kände jag hur len och slät glasdisplayen var. Hur fingret nästan helt friktionslöst rörde sig över den, när jag låste upp och manövrerade mig runt. Telefonen kändes lättare och äntligen fulländad i sin form. Det var som att den där halvmillimetertjocka plastfilmen hade stört proportionerna och dragit ner helhetskänslan några procent.

Men så tappade jag telefonen och fick vänja mig vid att fingret stötte i en kant varje gång jag använde den. Snart slutade jag att gräma mig. Vande mig. Gillade patineringen som min telefon genomgick. Jag tappade den igen och igen och nya sprickor bildades både på framsidan och på baksidan. Telefonen fungerade fortfarande lika bra. Inga problem, ens med de allra finaste små justeringar. Den kirurgiska I-phonepresissionen var intakt.

Men så i dag, det var eftermiddag och jag hade just laddat ner ep 7 av Petter Bristavs och Martin Sonebys briljanta EM-podd till telefonen, åkte den i golvet. En gång för mycket skulle det visa sig.. Stora sjok av glas föll ur och landade på golvet. Det var som att huden åkte av och blottade en mörkare, lite fuktigare snittyta.

Under det skyddande glaset ligger en tunn hinna av något nästan levande, kladdigt material. Silikon eller liknande, säkert i syfte att hålla glaset på plats. Det är genomskinligt och ändå svart. Snart har damm och andra partiklar letat sig ner där. En gråaktig nyans kommer att sprida sig över den blottlagda ytan.  I kanterna av det skadade området är glaset fnasigt och skört, som kanterna på en sårskorpa. Jag vet att jag inte kommer att kunna låta bli att pilla på den. Och smuts och främmande organismer kommer långsamt att leta sig allt längre in i min I-phones sinnrika, gåtfulla inre.Telefonen kommer att dö. Och jag kommer att tvingas skaffa en ny.

Men just nu fungerar den fortfarande exakt lika bra som innan skadan inträffade. Och jag tror att jag för första gången sen jag skaffade mig en I-phone, faktiskt älskar den på riktigt. Som en tråkig gammal huskatt, kvällen före avlivning.