torsdag 13 september 2012

Första bilderna från Månen

Våren 1973, tidigt tror jag, kanske i slutet av mars. Saftiga apelsiner i en skål i farmor och farfars bokhylla på femte våningen i ett punkthus i Edsberg, Sollentuna. Farfar är 54 år. Han har tagit av sig sina starka glasögon och just hjälpt mig att sätta på LP:skivan med ljudupptagningarna från månlandningen. Själv är jag uppslukad. Jag är någon helt annanstans. Nu blickar jag ut över ett tredimensionellt månlandskap, återgivet i den av papp uppvikta - ja vad kallades de där tittskåpen - wievmastern, den enklare modellen, där man fick dra ner pappret genom springan, istället för att klicka på en plastpinne för att jaga fram nästa bild. Men ändå, den kändes lika modern som en i-pad gör för ungarna i dag. Något år senare när min lillebror hade vuxit sig stark, slogs vi om den. Men den här dagen, den här vårförmiddagen 1973, var han bara ett år, och visste inget om månen eller om modern teknit, och jag behövde inte slå mig fram till upplevelserna. Jag kunde utan motstånd logga in, be farfar om hjälp med den stora stereoapparaten och sen köra pappskivan upp och ner, säkert fortare och fortare, med sjunkande koncentration. Man ser hur uppslukad jag är på bilden. Förmodligen har jag både bajs och kissdroppar i kallsongerna, förmodligen luktar det svagt av stekt kål i lägenheten. Någonstans i utkanten av detta jagar en ouppfostrad blandrashund som lystrar till namnet "Hjalle" sin svans, men ingenting av detta finns just nu för mig. Jag är på månen. Jag fokuserar på de små detaljerna. Neil Armstrongs fotspår i månsanden, jorden, helt belyst av solen, med alla kontinenter och hav och hela atmosfären som en gloria runt om, sedd från månen. Jag är i det stora mysteriet, jag upplever tidlösheten och inne i mitt huvud bildas en miljon nya synapser i sekunden.
En miljon!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart!

/smultron

Anders Sparring sa...

Tack!