onsdag 29 augusti 2007

Le Waldorf

Micke Berg tycks ha dragit igång en personlig kampanj mot Waldorfskolan och han anklagar dem för den ena hemskheten värre än den andra. Sonen ska ha tvingats virka ett blockflöjtsfodral. Han fick inte sparka fotboll, för att det gjorde ont på bollen.

Jag har rätt många vänner som har gått waldorfskola (det har alla som är medelklass och har sysslat med källarteater i Vasastan på 90-talet) och de är ju okej. När jag var ung blev jag förälskad av ren princip så fort jag hörde att hon hade gått i waldorfskola. Det var något med de där foträta fårskinnsskorna som lockade. De rosiga osminkade kinderna om hösten. Den rutiga linklänningen och den stickade schalen om axlarna. Doften av alternativ parfym och det varma fria skrattet som klingade vackrare än alla Järnas drömfångare tillsammans. Det där riktigt varma blomtéet i som hälldes upp i koppar som pappan eller brorsan hade drejat. Och jag minns hur man kröp ihop runt koppen och försökte göra sig liten och känslig och hur man centimeter för centimeter makade sig närmare henne. Hur man satt i den där andrahandsettan i Hornstull och berättade om sig själv i timmar utan att få natta över.

Ungdomen.Jag är glad att jag fick vara med om de där kalla klara höstkvällarna när jag fick lära mig mer om antroposofi och inte fick ligga... Enkla sanningar levererades och livet kändes klart och okomplicerat. Höll man bara till vänster och åt ekologiskt och mediterade och lät bli att titta på TV kunde inget ont hända en. Jag lovade att följa hennes råd till punkt och pricka innan jag tog 94:an hem till min egen andrahandslägenhet.

Men, trots detta, har jag alltid tyckt att antroposoferna är lite läskiga, lite Stephen King på ett smygande hotfullt sätt. Inte lightantroposoferna på Södermalm och i Enskede kanske men den som har varit i Järna och har träffat på en riktig hardcoreschweizare vet. Det finns en tomhet där. En övertro på naturen och metoden, som gör varje intellektuellt samtal överflödigt. Inget av allt det Rudolf Steiner sa, får ifrågasättas. Om han sa att det finns tomtar i trädgården som man måste ta hänsyn till när man planerar, så blir det lika viktigt som att gödsla.

Mimmi gick en kurs där ute för många år sen. Och just när föreläsaren växlade över från att prata kompost till att prata om de underjordiska, kände hon att hon måste ifrågasätta lite. Så hon räckte upp handen och sa som det var, det här förstår jag inte. Och hon fick höra hon inte var redo för att förstå än. Att vissa saker fick man bara acceptera eftersom de inte kunde ifrågasättas. Okej, jag ska inte dra för höga växlar nu, men var det inte något i den stilen Jim Jones sa till sina lärjungar där nere i Gyuana innan de tog livet av sig?

Mamma har berättat om när hon jobbade på avdelning 15 på Långbro. Det här var på 80-talet och på avdelningen låg ett 10 tal rätt så sjuka patienter i 20-årsåldern. Av någon anledning hade man bestämt att alla dessa patienter skulle göra ett studiebesök på Vidarkliniken i Järna. Där har man ju uppnått dokumenterat goda resultat med autistiker, så det fanns väl någon baktanke med besöket. Men mamma berättade efteråt att ångesnivån i gruppen steg bara de klev in i byggnaden där kliniken låg. Och att innan besöket var över, hade någon eller några blivit psykotiska. Hon sa att det var som att den där arkitekturen, den där speciella antroposofiska arkitekturen med sina udda hörn och pastelliga färgskalor frammanade psykosen.
Läskigt.

Jag brukar tänka på det när jag åker förbi Järna. De där stora overkliga huskropparna som ligger som ufon i den gröna naturen. De påminner faktiskt om vanföreställningar. Som att arkitekten kom från en annan planet med andra naturlagar. Som att man har vävt in hemliga budskap och koder i dem.

Jag tror att en natt, när månen är ny, och drömfångarna spelar sin treton unisont, kommer vattnet i vattentrapporna att vända.
Nu rinner det ut över gräsmattorna. Det kommer nästan fullständigt ljudlöst, men om man lyssnar noga kan man höra hur gräset viker sig för vattnet. Och inne i de väldiga sovande kokongliknande byggnaderna börjar något att röra sig. Något mycket gammalt och sedan länge förutspått har äntligen vaknat.
Nu tittar den första antroposofen ut med oseende ögon. Och där är en till. Och en till. Och likt sömngångare vandrar de ut över odlingslandskapet och förenar sig med de underjordiska.
De beväpnar sig med liar.
Och sen tar de bort oss.

11 kommentarer:

Anonym sa...

det här kommer att kosta, tro mig.Jag kan utveckla den waldorfska dubbelmoralen mer,,,ingen skulle ha dator helst,men varje polare till min son hade VÄRSTA tv-spelet hemma,medan man satt i skolan o käka grönsaker och sydde runkfodral till blockflöjten...
berg

Anders Sparring sa...

Utveckla!

Anonym sa...

Va då utveckla? Hemma hade man värsta datorutrustningen, medan man satt på föräldrarmötena och var emot ny teknik,,,det du,,nu är det slutsnackat om Waldorf. Nästa ämne blir politik.
m

KAI STAVRE sa...

Intressant. Svenskarna tycks bli gastkramade av all skolverksamhet utanför den vanliga läroplanen. Jag kan givetvis förstå varför men tycker samtidigt att det luktar oreflekterat "håll-sverige-rent" om de här resonemangen.

Det finns mycket att säga om vad för signaler skolundervisning i alla former ger till barn/ungdomar. Om hur det påverkar vår utveckling då och senare i livet.

Man behöver ju inte, (som jag), ha läst på lärarhögskolan för att inse att skolverksamhet alltid har fostrande inslag som i HÖG grad utgår från enskilda lärare. Vilket ju också är ett faktum inom t ex Waldorfskolan men... det finns ju en sorts tydlighet i de här uttalat filosofiska friskolorna, en tydlighet som säger "det här tror vi på". I vanliga skolan förhåller det sig ju på ett annat sätt. Så länge en lärare inte levererar odemokratiska ideér så är det bara att undervisa...

Om antroposofernas arkitektur gör dig sjösjuk... vad säger du då om österikaren Friedensreich Hundertwassers arkitektur?

http://www.kunsthauswien.com/deutsch/architektur.htm

Apropå skolan. En sann historia från skolvärlden:
En kompis till mig arbetade på ett gymnasium. En dag frågade rektorn om han inte kunde franska... kompisen svarade att han inte kunde ett ord franska varpå rektorn la armen på hans axlar och sa: "Du vi lär oss lite franska så kan du ta franskatimmar också".

Kvalité...

Anonym sa...

Vem minns inte"den enkla sanningen"som levererades på det ljuva 90-talet.Man var lättpåverkad ,ofokuserad och naiv!Men oj,vad roligt man hade..??

Anders Sparring sa...

Kai: Jag måste säga att jag inte alls har problem med alternativa skolor och pedagogiker.
Men jag har svårt för antroposofi. Det är något där jag inte förstår, något som gör mig rädd.
Det där exemplet med din kompis som är lärare. Det var ett skämt va?

Anonym: Åh, ljuva 90-tal. Då var man ung (och förbannade att det inte var 70-tal)

Anonym sa...

Jag är emot friskolor så länge vi inte har en bra grundskola och ett bra gymnasium med välutbildade lärare och kvalitetsundervisning. Friskolor betyder bara att kraft o resurser flyger all världens väg.
Dessutom tycker jag det är helt fel att privatisera o konkurrensutsätta skolor. Det blir lika bra som elmarknaden, taxi, eller järnvägen,,,rena fiaskot.
berg

Anders Sparring sa...

men alternativa pedagogiker är inte liktydigt med friskolor. Alternativa pedagogiker är en nödvändighet tror jag för att den reguljära skolan ska utvecklas. Se bara hur mycket Reggio Emilia har betytt för den vanliga grundskolan, och inte minst för dagis.

Anonym sa...

Ja just det 70-tal,eller varför inte 60-tal!Fullständig frihet med"flower power" !

Sago sa...

Förstår dig precis Anders. Jag får lite rysningar av antroposoferna. Haft lite kontkat med några verksmheter och det finns lite av sekt tänkande i dem.

Svårt när några anser sig ha rätt om allting!

Anonym sa...

Vilket fint blogginlägg, och roliga kommentarer! Steinersekten är väl en av de saker som kan hända när man sätter kvantité före kvalité...