mormors katter

De här bilderna har Mimmi tagit. Alexander och mormors katter. Han är fint sammanhållen tycker jag i sin lilla särk. De blir ju så kompakta och koncentrerade på något sätt när de är så där små. Upp till en viss ålder. Sen börjar armar och ben spreta åt alla håll och man får sig både danska skallar och armbågar i ögonhålan om man kommer i närheten. Jag har för övrigt försökt slippa leka sagan om ringen i flera veckor nu. Jag brukar försöka ta mig ur genom att föreslå att jag kan vara Gandalf som sitter här och vaktar eller att jag är Boromir som redan har dött. Det är Mårten som vill leka. Lek med Alexander, säger jag. Han kan vara Gollum.
Men så bra inlevelseförmåga har inte ens Mårten. Och det kan man kanske inte klandra honom för.