Det är på morgonen fortfarande. Klockan är lite före 9 på långfredagen och hela familjen befinner sig i samma lantkök, men ingen äter frukost. Någon försöker sova, någon försöker blogga, någon försöker pussla ner alla kakformar i samma för ändamålet avsedda utdragslåda och någon försöker hjälpa till. Det gäller att pussla rätt, annars kan man bli fast i uppgiften under hela dagen. Det där skramlet av metall mot metall, och utropen av vrede när det inte går den här gången heller, den stigande frustrationen - snart ligger alla kakformarna på golvet igen och den där lådan får förbli tom till någon med expertkunskap på området har vaknat.
Ungarna vill se film. Råttatouille. Eller: först Narnia och sen Råttatouille. De är alltid lika heta på film när de kommer hit. Mormor och morfar har hyllan full. Och de har alla TV-kanalerna. Utanför böljar det gotlandska landskapet, men de sitter framför TV:n dagarna i sträck. Här finns snabb internetuppkoppling också, trådlös. Så vi som är stora sitter framför datorerna. Men det spelar kanske ingen större roll. Ute är det +2 och ful snö på marken. Det blåser på från nordväst. Man kan inte gå ut i vilket fall som helst.
Jag lärde mig ett nytt uttryck på båten hit: "bekräftande miljöer". Bloggen och dess kommentarsfunktion är den sån - en bekräftande miljö, som man tydligen ska hålla sig borta från om man vill ha sin andliga hälsa i behåll.
Men jag börjar blogga nu igen. Så smått.
Salve!
6 kommentarer:
Salve, baby! :D (Vad glad jag blir. Hoppas jag nu inte förstör din andliga hälsa).
Mysig tillvaro i det där lantliga köket,en långfredag på Gotland-Vilken idyll!-Gotland verkar ligga dig varmt om hjärtat?
Bekräftande miljö...bra uttryck...och med sanningen överensstämmande. Jag bloggar, alltså är jag. Typ. Jag är en nyfiken en så jag undrar förstås om du råkade på Ankie Fontän på båten i onsdags? Hon är en skön brud som jag gillar så skarpt:)
Kanske var det Ankie som lärde dig nya uttrycket...vi har pratat mycket om det...
Apropå att barnen ville se film. Filmtips för alla åldrar: Bron till Terabithia.
Lilla Blå: SALVE!
Gotland ligger mig så där om hjärtat, men mina svärföräldrar bor här.
Det är klart att det var Ankie F som lärde mig uttrycket. Vem annars?
Terabitia såg vi i höstas någon gång. Jag vet inte vad ungarna tyckte, men jag tror att de är ganska fullmatade med fantasy, så den kan ha passerat utan att de såg storheten i den.
Skicka en kommentar