Jag noterar att man gör sig lustig över mina OS-bloggar där jag frimodigt deklarerar att jag tänker hålla TV:n avstängd under hela OS i Kina. Det är OK. Jag bjuder på det, men framhärdar stoiskt.
Och ja, om någon undrar, under spelen kommer jag även att bojkotta relaterade bloggar. Bara för att jag kan. Och vill.
Istället kommer jag att fortsätta läsa Noréns dagbok (jag bör bara ha ungefär ett halvår kvar att nu - att läsa alltså - jag ligger på Juni 2001, jättespännande!), umgås med min familj, titta på film och TV (det brukar sändas intressanta sammhällsprogram, kvalitétsfilmer och dokumentärer just under evenemang av OS-kaliber).
På mornarna vaknar jag pigg och utvilad, väcker mina barn och går sorglös till arbetet, lyckligt okunnig om att Carolina Klüft har vrickat foten, Stefan Holm rivit ut sig redan på 2 och 21, Therése Ahlshammar bara fick brons och att hon Kallur, trots att hon försäkrade att allt kändes tippens topp inför spelen, kom femma i semifinalheat 2.
Ska bli skönt.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
8 kommentarer:
Sitter du där med fingrarna i kors bakom ryggen nu igen. Min Norén vilar nu för ett tag. Fan va trist den är...
Fast jag är glad att du så starkt tar ställning. Jag är lite orkeslös beträffande det i den här frågan, för stort, för komplext plus att jag fullkomligt älskar att kolla på sport på tv.
Jag gjorde mig inte lustig. Jag tycker det är intressant.
Men sov du, och njut.
(Ska du verkligen bojkotta min blogg under OS?)
I'm with you, bro. ;-)
A F: Nej jag sitter inte med fingrarna i kors, jag kommer inte att titta på OS.
P B: Ja, i konsekvensens namn, och som substitut kommer jag istället att läsa Jonas Gardells blogg från inspelningen av "stjärnorna på slottet".
Eller, nä, men jag tänker titta bort så fort jag ser bokstavskombinationen OS i dina texter.
LB: Jag visste att jag kunde lita på dig, denna skammens dag.
I min värld finns inte OS. Hade lovat mig själv att inte nämna det ens i bloggsammanhang. Men när du skriver går jag direkt i fällan...
En tanke som möjligen i begynnelsen var fin har drivits till sin ytterst makabra spets, och världen köper tämligen oreserverat.
Sova, läsa, umgås och älska. Det vanliga livet kommer jag att fortsätta med, utan illusioner. Nu och för alltid, utan större hopp om att det förändrar världen.
En sak till: Vi bor inte i Körsbärsdalen.
neeee OS är fan tråkigt.
Skicka en kommentar