9:58 är ju ett resultat som det liksom inte går att förstå. Det är på gränsen till ångestframkallande. Går inte att omfatta i tanken. TV-sportens Jonas Karlsson hade svårt att hålla tårarna borta när han skulle kommentera bedriften. Radiosporten skrek så att det bör ha kommit en droppe i brallan. Jag har sett loppet 7 gånger nu. På TV i morse och på webben. Jonas Karlsson jämförde bedriften med månlandningen.
Stella däremot var inte så imponerad: "När kommer man att springa 100 meter på 5 sekunder?", undrade hon. Jag försökte få henne att förstå att det aldrig kommer att hända. 100 meter på 5 sekunder innebär att man måste springa i typ 80 hela vägen. Som en gepard alltså. Men Stella var kallsinnig. "Det kommer inte att ta lång tid", sa hon, "det ska jag bevisa."
Sen gick hon ut i vardagsrummet och började träna.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
3 kommentarer:
Jag var in och läste ditt inlägg redan igår, lämnade ingen kommentar, men kom på mig själv att flera gånger under kvällen tänka på det du skrivit... och just det där om Stella... hennes tro på sig själv... och sin förmåga att klara av det mest ouppnåeliga... fastnade hos mig. Tänk om vi kunde få med oss lite mer av den där tron som vi ofta äger som barn... fixa det ouppnåeliga. Åtminstone lite mer...
Varm kram..
Precis så tänkte jag också. Må hon aldrig mista sin övertygelse.
Tjejer: Jag tar er på orden och hejar på Stella.
Skicka en kommentar